Monday, November 28, 2011

Lilla sagoprinsen

För ett tag sen, närmare bestämt, ungefär, för två år sedan, dök det på min näthinna upp en kväll när jag tvättade av ansiktet från dagens begivenheter, en liten prins som satt på huk under ett vackert, snirkligt, fantastiskt träd.
Han var just i färd med att klappa en sovande liten sammetskatt, och det var en varm och ljus dag som sakta led mot skymning. Det var en ögonblicksbild och den var målad med mustiga färger.
Jag gick och la mig, och funderade på bilden, hur vacker den var, som ett litet gyllene sagokorn, så kändes den.
Och jag blev naturligtvis tvungen att stiga upp igen och skissa ner den innan den hann försvinna, för likt en dröm blev den svagare och svagare och flöt ut i andra tankar och bilder.

Så har jag lyckats måla ut den, och det har inte tagit sån tid för det är en avancerad teckning, tvärtom: den är väldigt enkel och ibland kan det vara svårare att gestalta enkelhet, för det kräver mer närvaro.
Och den må inte vara mycket för världen, men jag känner mig väldigt tillfreds av att se på den.
Sagor, solkatter, prinsar och snirkliga träd; vem kan begära mer än så här i världen?