Ja, det var ju också en titel kan man tycka, och ja det är det.
Som alltid när jag tecknar så finns det en historia bakom bilden, och även i detta fallet. Sjöjungfruarna är såklart ondskefulla små varelser fulla av begär och dekadens. De spanar, drömmer och suktar efter vilsekomna sjömän att förföra med skönsång och andra halvdanna metoder, för att slutligen dra med sig dem ner i djupet och göra slarvsylta av de stackars små gossarna.
Det finns även en historia om hur de hamnade på den där kalla, steniga klipp-ön, och den är inte trevlig, men den får ni läsa om i boken sen!
Barnflickan är som ni ser en lite föråldrad typ av flicka och hon är inte särskilt nådig. Hennes leverne är baserat på ålderdomliga katolska värderingar och hon vet att hon har gamle general Klüfte på sin sida, även om han varit död i snart 28 år. Vad den stackars lilla flickan har gjort som är så förkastligt kan vi bara spekulera i. Hon kanske slog ner en uråldrig vas med högt antikt värde, eller så prickade hon en glasruta med slangbellan, för det är inte ett guds barn vi talar om här inte. En riktig liten odåga har man hört många säga om henne, bortskämd och odräglig på alla sätt och vis. Men just nu är hon inte så modig minsann.
nth_72.jpg)
