Sånt som bär frukt

En sak som jag tycker mig behöva träna på, är olika typer av växtlighet. Blommor och träd som jag så hjärtans gärna tecknar behöver utvecklas lite från det där typiska trädet som är en pinne med en grön, fluffig boll på, på toppen. För att inte nämna den arketypiska blomman sen: en cirkel med fyra fem kronblad och en stjälk med ett och annat gammalt blad på. Det duger inte i det långa loppet minsann, så jag lånade mig en bok om prydnadsväxter i trädgård och på kuppen har jag lagt mig till med nya begrepp som "perenna växter" och "lökar och knölar". Det sistnämnda kunde jag i och för sig sen tidigare, fast då applicerat på människor.

En annan sak jag upptäckt att jag behöver träna på är att uppskatta papprets storlek i förhållande till det jag tänkt rita, så det inte går som det gick för den stackars tallen: den fick inte plats helt och hållet.

Värdinnan

"Hon var i fyrtioårsåldern, tjock och fet, med svarta ögonbryn och svarta ögon och godmodig av fetma och lättja; hon såg faktiskt inte illa ut. Men hon var alldeles för blyg av sig."

Så beskrivs Raskolnikovs värdinna i Brott & Straff, och jag var tvungen att se om jag kunde teckna någon som såg ut så...om hon "inte ser illa ut" är väl upp till var och en att avgöra förstås...hon har ju ett sött förkläde i alla fall.

Giftermål igen...

Det här inbjudningskortet till bröllop har en gammal kompis från Filmskolan beställt. Det är handtecknat, handfärglagt och i hopsatt i Photoshop.
Bilden kommer också hänga som tavla ovanför en rosa soffa i vilken alla gäster fotograferas under bröllopet, tjusigt värre tycker undertecknad!
Den är dessutom med på programbladet, fantastiskt!

Det är bruden som står för designen vill jag tillägga. Man kan säga i det här fallet att jag bara precis var hennes verktyg, vilket naturligtvis var ett nöje även om piskan i bakgrunden under våra telefonsamtal skrämde mig lite...