Kylskåpsmagneter och julekort

God jul ja!
Årets julklapp i år var kylskåpsmagneter. Tjoho, precis vad alla önskar sig och behöver! Bild kan du se här nedanför.
Känner du att du själv behöver några extra kylskåpsmagneter, med personlig prägel på till och med? Då har du hamnat på rätt blogg; maila mig så löser vi ditt problem på direkten!

Överst ser ni årets julkort till Chokladbiten, en julängel som så listigt smyger omkring när barnen sover, för att lägga presenter i deras strumpor (som är nytvättade).






















Du kan välja bland olika motiv.

Några klassiker

Jag själv är inte så värst bevandrad i Commedia dell'arte's karaktärsgarderob, men alla känner väl till den käre, godtrogne Pierrot som var förälskad i Columbina.
Historierna är olika: Ibland är han hennes man, och ibland inte, men hon är i alla fall ständigt kylig och ointresserad. Hon har Arlecchino (Harlequin) som hemlig älskare, vilket jag kan tycka är vansinne eftersom han har rykte om sig att vara lite utav en hund så att säga. Fast hundar är trevligare.

På bilden nedan har Pierrot gjort sig vacker och samlat mod och blommor för att uppvakta Columbina. Snart kommer hans hjärta att krossas för 511.e gången, och det kommer att bli hemskt tragiskt och sorgesamt, och hans lilla tår kommer att rulla långsamt ner för kinden och han kommer att gråta hela natten till Antony and the Johnsons. Sen börjar allt om igen.

Dranei-en

Som tidigare nämnts är jag ingen datorspelare precis, men några i min direkta närhet är. Och efter att ha uttryckt att jag tänkt spendera dagen med att teckna fantasy av något slag, gav den kräsnaste av dem mig i uppdrag att illustrera en dranei.
Detta är alltså en ras i World of warcraft om jag förstått saken rätt. Eftersom jag är mån om att hålla mina nära och kära i ett glatt och nöjt tillstånd påbörjade jag min dranei, som fick bli av sorten shaman.(tror man säger sort..)


Jag har sett att även "draenei" förekommer som stavning, men detta är ju som bekant ingen rättstavnings-blogg, så det får vara hur det vill med den saken.

Lillith

Det finns många olika berättelser om Lillith och om vem hon egentligen var och vad hon egentligen heter.

Den myt som tilltalar mig mest, är att hon var Adams första kvinna, en bångstyrig och egensinnad dam som inte ville låta sig kuvas av vem som helst, och således sprang hon hellre sin väg än levde med den dominante patriarken Adam.
Adam vände sig genast till Gud för att gnälla och gnyla, och Gud gav honom såklart en ny kvinna efter att han försökt förmå Lillith att återvända till Adam, och efter en hel del hårda ord från den sataniska maran, under det att hon kungjorde sin vägran.
Eva skapades av Adams eget kött och på det viset kunde hon få en fogligare natur. Tack och lov för det Adam!

Vill man hitta Lillith i Bibeln får man läsa en del mellan raderna.
I skapelseberättelsen skapar Gud kvinnan två gånger - först skapar han mannen och kvinnan till sin avbild, sedan skapar han Eva av Adams revben.
Liliths symbol är ormen, en välkänd gestalt i Bibeln...

Här kan man läsa lite mer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lilit

http://hem.bredband.net/lilithfanzine/lilithvem.html

Boken om Grågris

Jag tecknar inte bara, utan försöker mig även på att skriva då och då. Efter en lång period av improduktivitet på den fronten så tvingade jag mig själv till att skriva en liten saga, mest för att komma igång med något nytt. Detta resulterade i en av de mest o-inspirerade sagor jag nånsin krystat ur mig, men det får vi tala lite tyst om för huvudpersonen kan ta illa vid sig, hon är i en känslig ålder. Sagan heter "Grågris går på café", och handlar om vårt lilla marsvin Grågris, som går på café! Jag fick till några blyerts-skisser och det är dessa jag delar med er här.

Räknat i människo-år var Grågris tonåring, det märkte man på hennes tilltagande lättja och plötsliga och abnorma musikintresse.
För att inte tala om alla hennes idolplanscher från Twilight-filmerna.












Dörren var alldeles för tung för Grågris att öppna, men snabbtänkt som hon var kom hon genast på en smart plan. Med sina vassa små gnagartänder gnagde hon en lagom stor öppning i dörren och klämde sig in genom den.

CykelÄngeln

Min cykel är blå och vit och alldeles för trist för att kunna göra någon glad. Inget ont om dess pliktkänsla och kraft och snabbhet, absolut inte, det är snarare så att dess utseende inte riktigt matchar personligheten, så jag tänkte att det är dags för en liten "make-over", som man så käckt säger i allehanda program och magasin.

Längst fram ska jag måla en ängel som skyddar mig och min cykel mot den otäcka Malmö-trafiken! Och som ni ser på bilden har hon symbolen för liv i händerna, det borde avskräcka vilken fartdåre som helst! Cykeln blir för övrigt svart med guld-snirklar på.

"Cykelängeln: bättre och snyggare än hjälm!"

As it is - will become

Idag satt jag i receptionen och tänkte på en sak som nog nästan alla i hela Malmö, kanske till och med hela världen, tänkte på: sommar och sol, fluffiga små moln och "pick-nick i gröngräset med mjölk och bröd". Den världsvane har redan sett att på bilden är det pick-nick på stranden som gäller och inte i gröngräset, men hon är också så pass påläst att hon inser att detta bara är ett uttryck fransmännen tyckte om att nyttja under romantikens 1800-tal, en tid de gärna spenderade sina dagar "nära naturen" som en motsats till allt det materialistiska som Aristoteles vetenskapliga teser bidrog till. Nu ska jag sluta fylla ut texten.

TV-spel och fölsedagar

Nu kanske ni tror att jag gillar TV-spel jättemycket. Men så är det inte. Jag kan med glädje och stort nöje sträcka mig till att spela både Mario och Bust a move, men sen finns inga fler spel som fängslar mig riktigt. Förutom Tetris.
Annat är det med min kära pojkvän, som kanske i hemlighet drömmer ljuva drömmar om att leva i sitt favoritspel dagarna i ända. För att påminna honom om att det är bättre här, i den Malmö-gråa verkligheten, så tecknade jag honom en fiende ur Final Fantasy, som visserligen ser oerhört gullig och trevlig ut, men ryktena säger annat och det vet han.
Han blev glad och häpen såklart, vad ska man annars bli över en sån typ av födelsedagspresent?

Sånt som bär frukt

En sak som jag tycker mig behöva träna på, är olika typer av växtlighet. Blommor och träd som jag så hjärtans gärna tecknar behöver utvecklas lite från det där typiska trädet som är en pinne med en grön, fluffig boll på, på toppen. För att inte nämna den arketypiska blomman sen: en cirkel med fyra fem kronblad och en stjälk med ett och annat gammalt blad på. Det duger inte i det långa loppet minsann, så jag lånade mig en bok om prydnadsväxter i trädgård och på kuppen har jag lagt mig till med nya begrepp som "perenna växter" och "lökar och knölar". Det sistnämnda kunde jag i och för sig sen tidigare, fast då applicerat på människor.

En annan sak jag upptäckt att jag behöver träna på är att uppskatta papprets storlek i förhållande till det jag tänkt rita, så det inte går som det gick för den stackars tallen: den fick inte plats helt och hållet.

Värdinnan

"Hon var i fyrtioårsåldern, tjock och fet, med svarta ögonbryn och svarta ögon och godmodig av fetma och lättja; hon såg faktiskt inte illa ut. Men hon var alldeles för blyg av sig."

Så beskrivs Raskolnikovs värdinna i Brott & Straff, och jag var tvungen att se om jag kunde teckna någon som såg ut så...om hon "inte ser illa ut" är väl upp till var och en att avgöra förstås...hon har ju ett sött förkläde i alla fall.

Giftermål igen...

Det här inbjudningskortet till bröllop har en gammal kompis från Filmskolan beställt. Det är handtecknat, handfärglagt och i hopsatt i Photoshop.
Bilden kommer också hänga som tavla ovanför en rosa soffa i vilken alla gäster fotograferas under bröllopet, tjusigt värre tycker undertecknad!
Den är dessutom med på programbladet, fantastiskt!

Det är bruden som står för designen vill jag tillägga. Man kan säga i det här fallet att jag bara precis var hennes verktyg, vilket naturligtvis var ett nöje även om piskan i bakgrunden under våra telefonsamtal skrämde mig lite...

Halvnakna damer och äckliga barnflickor

Ja, det var ju också en titel kan man tycka, och ja det är det.

Som alltid när jag tecknar så finns det en historia bakom bilden, och även i detta fallet. Sjöjungfruarna är såklart ondskefulla små varelser fulla av begär och dekadens. De spanar, drömmer och suktar efter vilsekomna sjömän att förföra med skönsång och andra halvdanna metoder, för att slutligen dra med sig dem ner i djupet och göra slarvsylta av de stackars små gossarna.

Det finns även en historia om hur de hamnade på den där kalla, steniga klipp-ön, och den är inte trevlig, men den får ni läsa om i boken sen!

Barnflickan är som ni ser en lite föråldrad typ av flicka och hon är inte särskilt nådig. Hennes leverne är baserat på ålderdomliga katolska värderingar och hon vet att hon har gamle general Klüfte på sin sida, även om han varit död i snart 28 år. Vad den stackars lilla flickan har gjort som är så förkastligt kan vi bara spekulera i. Hon kanske slog ner en uråldrig vas med högt antikt värde, eller så prickade hon en glasruta med slangbellan, för det är inte ett guds barn vi talar om här inte. En riktig liten odåga har man hört många säga om henne, bortskämd och odräglig på alla sätt och vis. Men just nu är hon inte så modig minsann.

Trappor och skuggor

Efter att ha saknat inspiration ett tag så kom den oväntat över mig igår, och jag struntade i alla regler och all teknik och bara ritade på som synes.
Färgbilden var mest för att få rita kläderna...

Inspirationskällor är helt klart Edward Gorey och Dame Darcy!

Smaklig måltid, eller vad man nu ska säga.

Jag tycker att den här kan få tala för sig själv. En av de få bilder jag gjort där budskapet är mycket viktigare än bilden. Som ni ser.