Lampa till mor, sommar-art deco till syster

En del av att vara konstnär/illustratör/dagdrömmare/receptionist är väl den bristfälliga ekonomin. Varje gång det drar ihop sig till födelsedagskalas står jag lika överraskad där dagen innan och kommer på att en present kommer att vara väntad. Det här handlar såklart ganska mycket om dåligt planeringssinne också, men låt oss skylla på den usla ekonomin en gång för alla. Fel på hela systemet är det. I princip.
Så. I en hast blir presenter producerade kvällen innan, med varierande resultat.
Det är tex. lite dumt att börja experimentera med nya material och metoder när man inte har tidsmarginaler, men det är just vad jag fick göra med mors lampskärm, som blev oväntat tjusig ändå med sin subtila och dova färgskala som flyter ut och skapar egna former på tyget. Mors egna lampfot tycker jag gör sitt till helheten med.Så, det är faktiskt inte alltid så dumt att experimentera när man inte har tidsmarginaler.

Sommarflickan på systers kaffefärgade akvarellpapper slank dit av sig själv i princip, jag blinkade till och där var hon, bara för mig att fylla i med färg och lite hjärtlig uppmärksamhet. Så blev det presenter detta året med.

TV-spel och fölsedagar

Nu kanske ni tror att jag gillar TV-spel jättemycket. Men så är det inte. Jag kan med glädje och stort nöje sträcka mig till att spela både Mario och Bust a move, men sen finns inga fler spel som fängslar mig riktigt. Förutom Tetris.
Annat är det med min kära pojkvän, som kanske i hemlighet drömmer ljuva drömmar om att leva i sitt favoritspel dagarna i ända. För att påminna honom om att det är bättre här, i den Malmö-gråa verkligheten, så tecknade jag honom en fiende ur Final Fantasy, som visserligen ser oerhört gullig och trevlig ut, men ryktena säger annat och det vet han.
Han blev glad och häpen såklart, vad ska man annars bli över en sån typ av födelsedagspresent?